Skitgubbe regler – så spelar du kortspelet

Skitgubbe är ett av de få kortspel där ingen vinner. Det finns bara en förlorare: den som sitter kvar med kort på handen när alla andra har gått ut. Resten av spelet är en kamp om att inte bli den spelaren.

Vill du ha fler spel att välja mellan hittar du alla våra guider i översikten över kortspel regler.

Ett namn att reda ut först: det här är inte Vändtia

Skitgubbe kallas också mas, mjölis och mjölnarmatte, och det är de namnen du möter i äldre kortböcker. Spelet är dock något helt annat än Vändtia — trots att Vändtia i Skåne kallas skitgubbe. Här spelar du ett kortspel i två faser: först samlar du kort genom att vinna stick, sedan försöker du bli av med korten du samlat. Den som sitter kvar sist är skitgubbe. Det är inte ett spel med tre faser, och den sista spelaren går inte ut i en särskild tredje fas — hon eller han är kvar för att fas 2 tog slut.

En snabb jämförelse hjälper om du kommer från Vändtia: i Vändtia lägger du ut kort i tur och ordning och vinner genom att bli av med dem först — i Skitgubbe vinner du kort i fas 1 och ska sedan bli av med dem i fas 2. Det är alltså inte samma spel, trots namnet. Läs vår guide om Vändtia regler om du vill se skillnaderna tydligt.

Snabbfakta om Skitgubbe

• Spelare: 3 eller fler (3 passar bäst; 2 och 4 går också)
• Kortlek: 52 kort, inga jokrar
• Speltid: cirka 20–40 minuter för ett parti
• Ålder: från cirka 10 år
• Annat du behöver: ingenting utöver kortleken
• Mål: bli av med alla dina kort innan den näst sista spelaren gör det — den som blir kvar sist är skitgubbe

Kortens värde

Ess är högst, sedan kung, dam, knekt, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3 och 2 lägst. Spelet går medsols i båda faserna. I fas 1 vinner högsta valör sticket, oavsett färg. I fas 2 måste ett kort eller en sekvens vara högre än det översta kortet i högen i samma färg — eller vara en trumf.

Spelets form i korthet

Hela spelet är två faser, och de har motsatta mål:

• Fas 1 — samla kort. Ni spelar stick, och den som vinner ett stick behåller alla korten i det. Ni drar från talongen tillbaka upp till tre kort på handen efter varje stick, tills talongen tar slut.
• Mellan faserna — trumfen avslöjas. Spelaren som drar det sista kortet ur talongen får inte titta på det eller spela det. När fas 1 är slut vänds det upp och dess färg blir trumf under hela fas 2. Det kortet spelar ingen i fas 2.
• Fas 2 — bli av med korten. Nu måste varje spelare i tur och ordning gå över det översta kortet i högen — med ett högre kort i samma färg, med en högre sekvens i samma färg, eller med trumf. Den som inte kan eller vill gå över plockar: hen tar upp det översta kortet plus korten i sekvens med det. Den som går ut först är säker; den som blir kvar sist är skitgubbe.

Det är den formen den här guiden följer, steg för steg. Den äldre formen av fas 1, där bara två spelare gör upp om varje stick, finns under ”Varianter och husregler”.

Förberedelser och upplägg

Blanda leken ordentligt. Dela ut tre kort var, ett i taget, med början till vänster om givaren. Resten av leken läggs som talong med baksidan uppåt mitt på bordet. Ingen ser talongens kort i förväg.

Tre spelare är den klassiska sättningen, och det är också den som gör spelet som bäst: med tre aktiva spelare blir varje stick i fas 2 precis lagom långt, och den som plockar får inte en ohanterlig hand. Med två spelare blir fas 2 en duell med färre läggningar per stick. Med fyra spelare fungerar det också, men fas 1 går snabbare och händerna i fas 2 blir större.

Fas 1 steg för steg — samla kort

Fas 1 är den korta fasen, men den avgör mycket mer än den ser ut att göra. Här är varje steg:

1. Förhand spelar ut ett kort till sticket.
2. De andra spelarna lägger ett kort var, medsols. I huvudregeln här spelar alltså alla spelare till varje stick — det är det som skiljer den här fas 1-formen från den äldre, där bara två spelare gör upp om varje stick.
3. Färgen spelar ingen roll i fas 1 — bara valören räknas. Högsta kortet vinner sticket, och vinnaren behåller alla korten i sticket.
4. Efter sticket drar varje spelare från talongen tillbaka upp till tre kort på handen.
5. Spelet fortsätter så, stick för stick, tills talongen tar slut.

En spelare får också ”slänga på” extra kort i valörer som redan finns i stickhögen — kort som inte påverkar vem som vinner sticket, men som vinnaren ändå får behålla. Det är ett sätt att bli av med ett kort i en valör du redan har i handen, även om det inte hjälper dig att vinna sticket.

När talongen tar slut

Den spelare som drar det sista kortet ur talongen får inte titta på det och inte spela det. Kortet läggs åt sidan, fortfarande dolt, tills fas 1 är slut.

Det är lätt att missa den detaljen i en första genomspelning, så säg den högt innan ni börjar: sista talongkortet är dolt och spelar ingen roll i fas 1 — det avgör trumfen i fas 2.

Exempel: ett stick i fas 1

Tre spelare — Anna, Bo och Cissi — spelar fas 1. Anna spelar ut 7, Bo lägger 10 och Cissi lägger 5. Bo vinner sticket och behåller alla tre korten. Alla drar sedan från talongen tillbaka upp till tre kort på handen.

Lägg märke till vad Bo just gjorde: han vann kort som han själv ska bli av med i fas 2. I fas 1 är det inte en seger att vinna många kort — det är en börda du bär med dig in i fas 2.

Mellan faserna — trumfen avslöjas

När fas 1 är slut händer två saker, i den här ordningen:

1. Spelaren som höll det sista talongkortet vänder upp det. Kortets färg är trumf under hela fas 2. Inget kort i den färgen behöver längre slå en annan färg: trumf slår allt som inte är trumf. Kortet i sig spelar ingen i fas 2 — det är bara trumfen det bestämmer.
2. Varje spelare tar upp alla kort hen vann i fas 1, plus de kort som fanns kvar på handen och de kort hen ”slängt på” under fas 1. Det är den handen hen ska bli av med i fas 2.

Spelaren som vände upp trumfkortet leder fas 2. Det är en fördel värd att notera: hen väljer det första utspelet och därmed det första kortet alla andra måste gå över.

Fas 2 steg för steg — bli av med korten

Nu vänder spelet. I fas 2 spelar ni inte längre för att vinna kort — ni spelar för att bli av med dem. Det är här Skitgubbe avgörs.

1. Utspelaren lägger ett ensamt kort, eller en obruten sekvens i samma färg — till exempel hjärter 9-10-knekt. En sekvens räknas som en enda läggning.
2. Nästa spelare medsols måste antingen lägga ett kort eller en sekvens i samma färg som är högre än det översta kortet i högen — eller spela trumf. En trumf slår alla kort som inte är trumf, oavsett valör. En högre trumf slår en lägre trumf.
3. Kan eller vill spelaren inte gå över måste hen ”plocka” — eller ”supa”, som det också kallas. Hen tar upp det översta kortet i högen, plus varje kort som ligger i sekvens med det. Hen tar alltså inte hela högen.
4. Ett stick är fullbordat när det innehåller lika många läggningar som det fanns aktiva spelare när sticket började. Då läggs hela stickhögen åt sidan, och den spelare som lade den sista läggningen i sticket leder nästa stick.
5. En spelare som inte har några kort kvar har ”gått ut” och är säker. Hen spelar inte mer. Så fort den näst sista spelaren har gått ut är spelet slut: den spelare som är kvar med kort på handen är skitgubbe.

Exempel: ett stick i fas 2, och en plockning

Samma tre spelare är nu i fas 2. Trumf är spader. Utspelaren lägger hjärter 9 som ensamt kort. Nästa spelare går över med hjärter knekt.

Den tredje spelaren kan inte gå över knekten i hjärter, och har ingen trumf att spela. Hen plockar: hon tar upp knekten, och eftersom 9:an ligger i sekvens med knekten tar hon upp den också — två kort.

Det är den vanligaste missuppfattningen i Skitgubbe, så den förtjänar att upprepas: vid en plockning tar du bara upp det översta kortet i högen plus korten i sekvens med det — inte hela högen. Hade utspelaren lagt en sekvens som 9-10-knekt i hjärter och du plockat hade du tagit upp alla tre korten, eftersom de ligger i sekvens med det översta. Hade det i stället legat ett ensamt kort under knekten som inte är i sekvens med den hade det kortet legat kvar.

Exempel: så tar spelet slut

Mot slutet av fas 2 har Anna gått ut — hon har inga kort kvar. Bo och Cissi är kvar, och Bo går ut i nästa stick. Då är spelet slut direkt: Cissi sitter kvar med kort på handen och är skitgubbe. Det är inte en tredje fas, och det spelas inga fler stick för att avgöra det.

Vanliga misstag i Skitgubbe

• Att tro att spelet har tre faser. Det har två. Det som ibland beskrivs som en tredje fas — att spela ut en efter en — är slutet av fas 2.
• Att blanda ihop spelet med Vändtia. I Skåne kallas Vändtia för skitgubbe, men reglerna är helt andra. Kontrollera vilket spel sällskapet menar innan ni börjar.
• Att plocka hela högen i fas 2. Du plockar bara det översta kortet plus korten i sekvens med det. Att ta hela högen ger dig kort du aldrig skulle ha fått, och förstör balansen i resten av spelet.
• Att spela det sista talongkortet i fas 1. Kortet får varken tittas på eller spelas. Det vänds upp först när fas 1 är slut, och då bestämmer det trumfen.
• Att tro att färgen spelar roll i fas 1. Den gör det inte — bara valören räknas när sticken vinns och korten samlas in. Färgen blir avgörande först i fas 2.
• Att spara trumf för länge i fas 2. En trumf som sitter kvar när de andra gått ut är ett kort du aldrig blev av med. Ibland är rätt spel att trumfa över tidigt, för att sedan kunna spela ut fritt.
• Att jaga en vinnare. Det finns ingen. Frågan i varje drag i fas 2 är inte ”hur vinner jag?”, utan ”hur undviker jag att bli den sista kvar?”. Det ändrar vilka risker som är värda att ta.

Tips och taktik för Skitgubbe

Skitgubbe ser ut som ett spel där turen avgör, eftersom korten i fas 1 delas och vinns utan att du väljer så mycket. Men det finns gott om skicklighet i det — bara inte där nybörjare letar. Den sitter i vad du samlar, och i när du släpper det.

• Samla för sekvenser, inte för höga kort. I fas 2 är en obruten sekvens i samma färg guld värd: den läggs ut som en enda läggning och tömmer flera kort ur handen på en gång. En hand med hjärter 8-9-10 är bättre än en hand med tre spridda ess, hur konstigt det än låter i fas 1.
• Tänk på trumfen redan i fas 1, även om du inte vet vilken färg den blir. Korta färger är farliga i fas 2, eftersom du inte kan gå över i en färg du saknar — då återstår bara trumf eller plockning. En jämn hand överlever längre.
• Lär dig plocka litet. En liten plockning i fas 2 är inte alltid ett misslyckande. Plockar du två kort som fyller en lucka i en sekvens kan plockningen göra handen starkare, inte svagare. Den dyra plockningen är den som ger dig spridda kort utan sammanhang.
• Spela ut lågt när du leder ett stick i fas 2. Ett lågt utspel tvingar nästa spelare att gå över med något högre, och varje gång någon går över blir det översta kortet högre — tills någon inte längre kan. Den som spelar ut högt ger bort initiativet gratis.
• Håll koll på vem som nästan är ute. När en spelare har ett eller två kort kvar ändras matematiken: sticken blir kortare, eftersom färre aktiva spelare betyder färre läggningar per stick. Spela så att du inte är den som fastnar med korten när de andra går ut.
• Gå ut tidigt om du kan, men inte till varje pris. Att gå ut först är säkert, men att bränna sin sista trumf för att gå ut en runda tidigare kan lämna bordet öppet för de andra. I Skitgubbe är det ofta bättre att vara näst sist ut än att offra allt för att vara först.

Den som spelar Stress känner igen tempot: snabba beslut, korta stick, och en hand som plötsligt kan vända. Skillnaden är att Stress handlar om snabbhet, medan Skitgubbe handlar om att bygga rätt hand innan avkastningen börjar.

Bestäm innan ni börjar

Skitgubbe är ett folkspel, och nästan alla diskussioner vid bordet handlar om samma saker. Gå igenom dem innan ni börjar:

• Fas 1-form: spelar alla till varje stick, som i reglerna här, eller den äldre formen där bara två spelare gör upp om varje stick?
• Skitkorten: använder ni den valfria regeln om att spelare med färre än fem kort efter fas 1 får dela skitkorten (alla 2:or till 5:or, inklusive trumf)?
• Trumf i fas 1: vänds trumfen upp först i slutet av fas 1, som här, eller spelar ni varianten med uppvänd trumf redan från start?
• Chansa/våga: får man spela talongens översta kort blint i den äldre fas 1-formen?
• Hur många partier: spelar ni ett parti, eller bäst av tre, så att skitgubbe-titeln kan vandra?

En minut av beslut nu sparar er en diskussion i varje giv sedan.

Varianter och husregler

• Två spelare per stick i fas 1. Den äldre formen: varje stick görs upp mellan två spelare i stället för att alla spelar till det. I den formen förekommer begreppen motlägg och hunsa, och det valfria draget chansa eller våga — att spela talongens översta kort blint, utan att ha sett det. Vill sällskapet spela den formen, kom överens om den innan ni börjar; den ändrar tempot i fas 1 helt.
• Mas med uppvänd trumf. En variant beskriven i Kortoxen och återgiven hos Pagat: efter utdelningen vänds nästa kort upp under talongen för att bestämma trumffärg redan i fas 1. Fas 1 spelas då i stick om två kort, där den andra spelaren bara kan slå det liggande kortet med ett högre kort i samma färg eller med trumf. Den som inte kan eller vill slå kortet plockar upp det. I den varianten finns också regeln att en hand med tre trumfkort kan läggas undan med baksidan uppåt och sparas till fas 2, mot tre nya kort från talongen.
• Skitkorten. En valfri regel för spelare som fått färre än fem kort efter fas 1: de får dela skitkorten — alla kort från 2 till 5, inklusive trumf. Kom överens innan spelet om regeln gäller, och hur delningen går till i ert sällskap.
• Mot-trumf. I en variant beskriven av Thomas Franzén finns en ”elektrisk klöver”: är trumfen inte klöver blir klöver mot-trumf, och spader blir anti-trumf. Det är en husregel för sällskap som vill ha en extra twist, inte en del av huvudreglerna här.

Vanliga frågor om Skitgubbe

Hur många spelare kan spela Skitgubbe?

Tre eller fler fungerar, och tre är bäst. Två spelare går också — då blir fas 2 en duell — och fyra spelare gör spelet längre. Börja med tre om ni spelar för första gången.

Hur många faser har Skitgubbe?

Två. I fas 1 samlar spelarna kort genom att vinna stick. I fas 2 försöker de bli av med korten så fort som möjligt. Den som blir kvar sist är skitgubbe — det finns ingen tredje fas.

Är Skitgubbe samma spel som Vändtia?

Nej, även om namnet överlappar. I Skåne kallas Vändtia ofta för skitgubbe, men det är ett annat spel med andra regler. I Vändtia lägger du ut kort i tur och ordning och vinner genom att bli av med dem först. I Skitgubbe samlar du kort i fas 1 och ska sedan bli av med dem i fas 2.

Hur bestäms trumfen i Skitgubbe?

Av det sista kortet i talongen. Spelaren som drar det får inte titta på det eller spela det i fas 1. När fas 1 är slut vänds det upp, och dess färg är trumf i hela fas 2.

Vad händer om jag inte kan gå över i fas 2?

Då plockar du. Du tar upp det översta kortet i högen plus varje kort som ligger i sekvens med det — men inte hela högen. Det är den vanligaste missuppfattningen i Skitgubbe.

Vad är en sekvens i Skitgubbe?

En obruten följd av kort i samma färg, till exempel hjärter 9-10-knekt. En sekvens kan spelas ut som en enda läggning i fas 2, och en sekvens kan också slå en lägre sekvens i samma färg — den måste vara högre än det översta kortet i högen.

Vem vinner Skitgubbe?

Ingen — det finns bara en förlorare. Den sista spelaren som har kvar kort på handen när den näst sista spelaren har gått ut är skitgubbe.

Hur lång tid tar ett parti Skitgubbe?

Cirka 20–40 minuter, beroende på antalet spelare. Fas 1 går fort; fas 2 tar längre tid, särskilt om någon plockar mycket.

Relaterade regler

• Vändtia regler
• Stress regler
• Hjärter regler