De flesta kortspel belönar den som tar flest stick. Plump gör tvärtom. Här vinner du på att i förväg säga exakt hur många stick du ska ta – och sedan ta precis så många. Varken fler eller färre. Bjöd du två stick och tar tre har du misslyckats lika mycket som om du tagit noll. Det är den enkla idén som gjort Plump till ett av Sveriges mest älskade sällskapsspel, och protokollet – papperet där missarna kluddas över och blir till plump – har gett spelet dess namn. Vill du ha fler spel att välja mellan hittar du alla våra guider i översikten över kortspel regler.
Plump hör till whistfamiljen, samma släkt som Hjärter och Bridge, men där de spelen handlar om att ta stick eller undvika dem handlar Plump om något svårare: att känna sin egen hand. Och eftersom antalet kort krymper och växer om vartannat kan ingen gömma sig bakom en bra start – den som leder efter halva partiet kan tappa allt i de korta givarna, där ett enda stick avgör.
Snabbfakta om Plump
- Spelare: 2–6 (3–5 passar bäst)
- Kortlek: 52 kort, inga jokrar
- Speltid: cirka 45–60 minuter för ett helt parti
- Ålder: från cirka 10 år
- Annat du behöver: papper och penna till protokollet
- Mål: träffa ditt bud exakt i så många givar som möjligt och sluta med flest poäng
Det du behöver
En vanlig kortlek med 52 kort, jokrarna lägger ni åt sidan. Sedan papper och penna. Protokollet är inte en bisak i Plump, det är halva spelet: där skrivs varje bud in innan given spelas, och där avgörs efteråt vem som träffade och vem som plumpade. Utse en protokollförare innan ni börjar.
Heter spelet något annat?
Ja. Plump kallades ursprungligen beredskap eller beredskapswhist, eftersom det blev populärt i Sverige under beredskapsåren på 1940-talet. I engelsktalande länder heter spelet Oh, hell! eller Blackout. Namnet Plump kommer från protokollet: den som missar sitt bud får siffran överkluddad – en plump.
Spelets form i korthet
Innan detaljerna hjälper det att se hela partiets form. Ett parti Plump är en berg- och dalbana i antal kort:
- Ni börjar med tio kort var i första given.
- Varje ny giv delas ett kort färre ut: nio, åtta, sju ända ner till ett enda kort var.
- Vid ett kort vänder det. Nästa giv får ni två kort igen, sedan tre, och så klättrar ni tillbaka upp till tio i sista given.
Ett parti med start på tio kort består alltså av 19 givar, och varje antal kort spelas två gånger – en gång på väg ner och en gång på väg upp. De långa givarna belönar planering; de korta i mitten är nästan lotteri.
Förberedelser och upplägg
Blanda leken ordentligt. Spelaren till vänster om givaren är förhand. Given vandrar sedan medsols, ett steg per giv, så att alla turas om att ge – och att bjuda sist.
Så många kort delas ut
Hur många kort ni kan börja med beror på hur många ni är – leken ska räcka till alla, och det ska bli kort över till talong och trumfkort:
| Spelare | Kort i första given | Givar i ett helt parti |
|---|---|---|
| 2 | 10 | 19 |
| 3 | 10 | 19 |
| 4 | 10 | 19 |
| 5 | 10 | 19 |
| 6 | 8 | 15 |
Med sex spelare börjar ni på åtta kort i stället för tio, eftersom sex gånger tio kort inte går ihop med en lek om 52. Partiet blir då 15 givar. Med två spelare fungerar samma upplägg, men budgivningen blir lättare att läsa av och turen väger tyngre. Tre till fem spelare är den gyllene zonen.
En viktig detalj: i nästan alla givar delas bara en del av leken ut, resten läggs åt sidan. Du vet alltså aldrig vilka kort motspelarna sitter med – några av de kort du fruktar, eller hoppas på, ligger kanske i talongen och kommer aldrig fram. Den osäkerheten är inbyggd i varje bud.
Protokollet – så ritar ni upp det
Rita en tabell på papperet innan första given. Längst till vänster gör ni en kolumn för antalet kort i varje giv: 10, 9, 8 ner till 1, och sedan 2, 3 ända upp till 10 igen. Sedan får varje spelare en egen kolumn med sitt namn överst. Fyll i hela vänsterkolumnen från start, så ser alla hur partiet utvecklas. I varje ruta skrivs först budet, och efter given förvandlas det till poäng – eller till en plump, som i exemplet längre ner.
Budgivningen – spelets hjärta
När korten är utdelade börjar budgivningen. Varje spelare säger högt hur många stick hen tror sig ta – allt från noll upp till antalet kort ni spelar med. Förhand bjuder först, sedan går turen medsols. Givaren bjuder alltid sist, och det är ingen slump: givaren har en regel att förhålla sig till som ingen annan har.
Buden får aldrig gå jämnt ut
Summan av alla spelares bud får aldrig bli lika med antalet stick i given. Det är Plumps viktigaste regel, och den finns för att minst en spelare alltid ska misslyckas. Kunde buden gå jämnt ut skulle alla i teorin kunna träffa samtidigt, och då försvann spänningen.
Det är givaren, som bjuder sist, som måste se till att det inte går jämnt ut. Ett exempel: ni spelar en giv med tio stick och är fyra spelare. De tre första buden är fem, noll och två – sammanlagt sju. Då får givaren inte bjuda tre, för sju plus tre blir tio, exakt antalet stick. Givaren måste bjuda mer eller mindre, och valet förändrar given: lägre bud ger överbud, där sticken inte räcker till alla; högre bud ger underbud, där någon tvingas ta ett stick för mycket. Givarens tvångsval avgör ofta hela given – och det är därför given vandrar, så att alla sitter i den stolen lika ofta.
Alla bud skrivs genast in i protokollet. Ett bud som är sagt och skrivet kan inte ändras.
Att läsa av buden runt bordet
När alla bud är lagda vet du mer än din egen hand. Lägg ihop summan och jämför med antalet stick. En lägre summa är underbud: fler stick ska tas än spelarna vill ha, någon får ett för mycket, och det lönar sig att spela försiktigt. En högre summa är överbud: någon blir snuvad på ett stick, och det lönar sig att ta sina säkra stick tidigt. Den summeringen är spelets mest underskattade information, och den är helt öppen – du återkommer till den i taktikavsnittet.

Spelgången steg för steg
När buden är inskrivna börjar själva kortspelet. Så här går en giv till:
- Givaren vänder upp översta kortet i talongen efter utdelningen. Dess färg är trumf i given. Trumfkortet läggs åt sidan och är inte med i spelet.
- Förhand – spelaren till vänster om givaren – spelar ut till första sticket.
- Övriga spelare lägger ett kort var medsols. Du måste följa färg om du kan. Saknar du färgen får du lägga vilket kort du vill, en trumf eller ett lågt kort du vill bli av med.
- Högsta kortet i den utspelade färgen vinner sticket – såvida ingen lade trumf, för då vinner den högsta trumfen. Ess är högst i varje färg, tvåa lägst.
- Vinnaren lägger sticket åt sidan framför sig, så att sticken går att räkna efteråt, och spelar ut till nästa stick.
- Spela tills alla kort är slut. Antalet stick i given är detsamma som antalet kort ni började med.
Håll två saker i huvudet medan sticken spelas. Du spelar aldrig för att ta så många stick som möjligt, utan för att landa på exakt ditt bud – ibland är rätt spel att medvetet förlora ett stick du kunde ha vunnit. Och varje stick du tar eller undviker förändrar läget för alla andra: mot slutet, när de flesta nått sina bud, blir de sista sticken en het potatis ingen vill röra.
Given med ett kort
Ensticksgiven förtjänar en egen rad. Med ett enda kort finns ingen taktik i själva spelet – kortet spelas, högst kort eller trumf tar sticket, klart. Allt avgörs i budgivningen: bjud noll eller ett, utifrån trumffärgen och hur kortet står sig mot de andras okända kort. Många sällskap spelar given blint, med kortet mot pannan – den varianten finns under Varianter. Hur ni än gör är det partiets lotterihörna, två gånger per parti: på väg ner och på väg upp.

Poängräkning – träff eller plump
När sista sticket i en giv är spelat räknar varje spelare sina tagna stick och jämför med sitt bud. Det finns bara två utfall:
- Träff: du tog exakt så många stick som du bjöd. Du får 10 poäng plus 1 poäng för varje stick i budet. Bjöd du tre och tog tre får du alltså 13 poäng. I protokollet skrivs det med en etta framför budet: 3 blir 13, 0 blir 10, 1 blir 11.
- Miss: du tog fler eller färre stick än du bjöd. Då får du 0 poäng, och budet kluddas över i protokollet. Det är det som är en plump – spelets namn och dess hårda dom. Det spelar ingen roll om du missade med ett stick eller fem.
Undantaget är toppbudet: bjöd du tio stick i en tiokortsgiv och träffade får du 20 poäng, alltså 10 plus budets tio – i protokollet ökas då tiosiffran i stället. (Att skriva 110 poäng är en husvariant; den ligger under Varianter.)
Efter sista given summeras varje spelares kolumn. Högst totalpoäng vinner partiet. Det finns ingen bonus för flest tagna stick: det är precisionen, given för given, som byggs ihop till segern.
Exempel: en hel giv i protokollet
Fyra spelare – Anna, Bo, Cissi och Dan. Det är given med fem kort, på väg ner i protokollet. Dan är givare och bjuder sist. Trumfen är hjärter. Anna bjuder 2, Bo bjuder 1 och Cissi bjuder 0. Summan står på 3, och Dan får inte bjuda 2 – då skulle summan bli 5, exakt antalet stick i given. Dan bjuder 1. Budsumman landar på 4, alltså underbud: fem stick ska fördelas, men spelarna vill bara ha fyra. Någon tvingas ta ett stick för mycket.
Given spelas. Anna tar exakt sina 2 stick, Bo får 2 fast han bara bjöd 1, Cissi undviker alla stick och Dan tar sitt enda. Så här räknas det:
| Spelare | Bud | Tagna stick | Poäng |
|---|---|---|---|
| Anna | 2 | 2 | 12 |
| Bo | 1 | 2 | 0 (plump) |
| Cissi | 0 | 0 | 10 |
| Dan | 1 | 1 | 11 |
Kontrollera gärna själv: sticken summerar till 2 + 2 + 0 + 1 = 5, precis de fem stick given innehöll. Bo är rundans enda plump.
I protokollet skrivs givarna så här, med buden omvandlade till poäng:
| Kort i given | Anna | Bo | Cissi | Dan |
|---|---|---|---|---|
| 5 | 12 | 1 – plump (0) | 10 | 11 |
| 4 | 11 | 2 – plump (0) | 1 – plump (0) | 1 – plump (0) |
| Totalt efter två givar | 23 | 0 | 10 | 11 |
Andra raden visar nästa giv, med fyra kort. Given har flyttat till Anna, som bjuder sist: buden blir Bo 2, Cissi 1, Dan 1 – och Anna, som inte får låta summan stanna på 4, bjuder 1 och skapar överbud. Den här gången träffar bara hon. Så fort svänger det i Plump.
Vanliga misstag i Plump
- Att låta buden gå jämnt ut. Det är givarens ansvar att kontrollera summan innan given börjar. Upptäcks felet mitt i given är det för sent – räkna alltid igenom summan högt tillsammans först.
- Att bjuda på poäng i stället för stick. Budet är alltid antal stick du tror dig ta. Hör du dig själv tänka ”jag bjuder 13” har du blandat ihop bud och poäng.
- Att glömma att man måste följa färg. Har du kort i utspelad färg måste du lägga ett sådant, även om du helst skulle vilja saka ett skräpkort eller trumfa.
- Att skriva minus vid miss. En miss ger 0 poäng, aldrig minus. Protokollet håller reda på missarna med plumpar i stället.
- Att räkna med att hela leken är i spel. I en giv med fem kort för fyra spelare delas bara 20 av 52 kort ut – esset du saknar var kanske aldrig med. Bjud på handen du har.
- Att spela på autopilot mot slutet av given. De sista sticken är där plumparna föds. Räkna dina stick löpande, inte först när korten är slut.
Tips och taktik för Plump
Plump ser ut som ett turspel med ett protokoll, men det finns gott om skicklighet i det – bara inte där nybörjare letar. Du kan inte påverka vilka kort du får, men du kan påverka hur ärligt du bedömer dem.
- Värdera handen i tre högar: säkra stick (ess, och kungar i färger där du också har längd), möjliga stick (damer och knektar som kan växa om färgen spelas rätt) och fyllnad (låga kort som nästan aldrig tar ett stick). Bjud nära de säkra plus hälften av de möjliga – inte på maxscenariot där allt går din väg.
- Kom ihåg de osedda korten. Med fem kort var för fyra spelare är 32 kort osedda, så de flesta höga kort kommer aldrig fram. En dam är svagare än den ser ut: kungen och esset kan lika gärna ligga i talongen. Ju kortare given är, desto försiktigare bör du bjuda.
- Spela efter budsumman, inte bara efter budet. I en underbjuden giv måste ett extra stick landa hos någon – se till att det inte blir hos dig genom att saka höga kort tidigt. I en överbjuden giv är det tvärtom: ta dina stick så fort tillfälle ges.
- Esset är inte alltid ett stick. Spelar du ut det kan en motspelare som saknar färgen trumfa över det, och sitter du med det för länge kan du tvingas spela det när det ger dig ett stick du inte ville ha. Ta essets stick tidigt, medan du själv väljer villkoren.
- Nollbudet är en konst. Det ser lätt ut – du ska ju bara förlora – men kräver en hand utan höga kort och gärna korta färger att saka i. Farligast är det i de långa givarna, där tio stick ska undvikas i rad. I de korta givarna är nollbudet däremot ofta bordets smartaste bud.
- Räkna trumfarna. Hur många som finns i spel vet ingen, eftersom en del av leken ligger i talongen. Håll ändå räkning på de som visas: mot slutet av en lång giv vet du ofta om din sista trumf är högst kvar, och det avgör om du kan tvinga hem ditt sista stick.
- När du ändå har plumpat: förstör för andra. Har du redan tagit ett stick för mycket finns ingen poäng kvar att rädda, men du kan påverka vem som vinner partiet. Spela så att ledarens bud spricker. Den som har spelat Bridge känner igen tänket – ibland är det rätta spelet det som förstör motståndarens plan.
- Spela protokollet i slutet. Leder du stort ska buden vara tråkiga och säkra. Jagar du behöver du träffa höga bud, och mot ledaren är det värt att göra hens givartvång så obekvämt som möjligt. Plump avgörs sällan i första given, men nästan alltid i de tre sista.
Bestäm innan ni börjar
Plump har inga officiella regler, och nästan alla diskussioner vid bordet handlar om samma fem saker. Gå igenom dem innan första given:
- Trumf: vänder ni upp ett kort som bestämmer trumf i varje giv, eller spelar ni utan trumf (sang) hela partiet?
- Riktningen: räknar ni ner till ett kort och upp igen, eller slutar partiet när ni nått ett kort?
- Nollbudet: ger ett lyckat nollbud 10 poäng som andra bud, eller bara 5?
- Första utspelet: börjar förhand varje giv, eller spelaren som bjöd högst?
- Ettsticksgiven: tittar ni på kortet som vanligt, eller håller ni det mot pannan och bjuder blint?
En minut av beslut nu sparar er en diskussion i varje giv sedan.
Varianter och husregler
Plump är ett folkspel med nästan lika många varianter som det finns köksbord. De vanligaste:
- Utan trumf (sang). I den klassiska svenska spellitteraturen är det här huvudvarianten: ingen trumffärg alls, högsta kortet i utspelad färg vinner alltid. Torrare och mer beräknande, och ess och kungar väger tyngre.
- Nollbud ger 5 poäng. En träff på noll ger bara 5 poäng i stället för 10, eftersom budet anses lättare, och skrivs som ”05” i protokollet. Vanligt i bland annat SPF:s regler och äldre kortböcker.
- Bara nedåt. Partiet slutar vid ett kort, utan att vända uppåt igen. Den äldre formen av spelet, med tio givar i stället för nitton.
- Flera ettsticksgivar. Spela lika många givar med ett kort som ni är spelare, så att alla hinner vara givare en gång i lotteridelen.
- Tretton kort för tre eller fyra spelare. Hela leken delas ut och inga kort gömmer sig i talongen – längre och mindre slumpstyrt. Med trumf vänds trumfkortet upp före utdelningen och blandas sedan in igen.
- Högsta budet spelar ut. Den som bjöd flest stick börjar given i stället för förhand. Vid delat högsta bud börjar den som sitter närmast efter givaren medsols.
- Samtidig budgivning. Räkna till tre och visa budet med fingrarna, alla på en gång. Då faller förbudet mot att gå jämnt ut bort, eftersom ingen kan anpassa sig efter de andra.
- Kortet i pannan. I ettsticksgiven håller alla kortet mot pannan med framsidan utåt: du ser allas kort utom ditt eget och bjuder därefter. Spelets mest älskade variant.
- Inte noll två gånger i rad. Den som bjöd noll i förra given får inte bjuda noll igen – men aldrig så att givaren hindras från att hålla budsumman ojämn.
- Tian ger 110. Sätts ettan framför budet även vid ett träffat tiobjud blir poängen 110 i stället för 20. En sådan giv kan avgöra ett helt parti, så bestäm i förväg.
- Trumftvång. Den som inte kan följa färg måste spela trumf om hen kan, i stället för att fritt saka ett annat kort.
- En poäng per stick. Enklare huspoäng: träff ger bara antalet stick i budet, utan tian i bonus. Lättare att räkna, men de små budens precision belönas sämre.
Vanliga frågor om Plump
Hur många spelare kan spela Plump?
Två till sex spelare fungerar med en kortlek. Tre till fem är bäst: med två blir budgivningen gles, och med sex måste ni börja på åtta kort i stället för tio, eftersom leken inte räcker till mer.
Hur många kort delas ut i första given?
Tio kort var med två till fem spelare, åtta kort var med sex spelare. Sedan minskar antalet med ett kort per giv ner till ett, och därefter ökar det igen upp till startantalet.
Varför får buden inte gå jämnt ut?
För att minst en spelare alltid ska missa. Gick budsumman jämnt ut med antalet stick vore det möjligt för alla att träffa samtidigt. Givaren, som bjuder sist, måste välja ett bud som gör summan ojämn.
Hur räknar man poäng i Plump?
Träff ger 10 poäng plus ett poäng per stick i budet – tre stick ger 13 poäng, noll stick ger 10. I protokollet skrivs det som en etta framför budet. Miss ger 0 poäng och en plump över siffran.
Vad händer om jag missar mitt bud?
Du får 0 poäng och ditt bud kluddas över i protokollet – det är det som kallas en plump, och det är därifrån spelet har fått sitt namn. Det spelar ingen roll om du missade med ett stick eller flera, och du får aldrig minuspoäng.
Vad ger ett lyckat nollbud?
10 poäng, enligt formeln 10 plus antalet stick i budet. Nollbudet är ändå svårare än det ser ut, eftersom du måste undvika vartenda stick i given. En del sällskap ger bara 5 poäng för det – bestäm innan ni börjar.
Spelas Plump med trumf?
I reglerna här ovanför, ja: efter varje utdelning vänds ett kort upp ur talongen och dess färg är trumf i given. Men i den klassiska svenska spellitteraturen spelas Plump utan trumf, i så kallad sang. Kom överens innan första given.
Hur många givar är ett helt parti Plump?
19 givar när ni börjar på tio kort. Med sex spelare, som börjar på åtta kort, blir partiet 15 givar. Spelar ni varianten som bara räknar neråt är partiet över efter given med ett kort.


